Bokbloggar . nu » Poesi

Vindling om poesi, antologier och homo poeticus

Creutz — Sun, 05 Sep 2010 23:16:00 +0000

När andra pluggar bibelord och använder dem som andliga vapen mot djävulen, vill jag plugga dikter, och använda dem som estetiska vapen mot tillvarons likgiltighet: lite skönhet i en värld så full av lidande... Så, jag samlar på mig diktantologier och söker i dem de dikter som säger något till mig om mitt liv, eller som jag kan använda som människa, viator, vandrare... — Hittade härförleden Hjalmar Gullbergs vackra »Sorgemusik«, som börjar:

»All uppkomst och all födelse
i verklighet och sång
är en vandring mot förödelse
och undergång«

och innehåller strofen

»Ditt namn skall förvittra i den sten
som reses över dina ben«.

Föga upplyftande, kanske, men stämmer väl till eftertanke. Den är för dyster för att användas i mitt jobb som begravningsentreprenör, men fungerar väl som reflexion kring det som jag vanligen sysslar med: döden, de döda, de dödas släktingar.

Och så har vi Ekelöfs »Du säger 'jag' och 'det gäller mig'« med strofer som

»Rättsordning, mänskovärde, viljefrihet,
allt är bilder målade med skräck i verklighetens tomma sal,
skräck att vidgå något bortom rätt och orätt, bortom sats och motsats!«

Ja, poesi har makt att vinna ingång; en bra dikt är kraftfull och förmår på ett ultraestetiskt sätt säga något till mig om min egen situation, om tillvarons beskaffenhet och om omvärlden. Och detta att vi diktar och att vi läser dikter och uppskattar dikter: är inte det något ytterst mänskligt; är inte det något som faktiskt särskiljer oss från andra djur? Homo Poeticus... Det är vi det.

Edith Södergran – Septemberlyran

Tekoppen — Sun, 05 Sep 2010 10:01:00 +0000

Södergrans andra diktsamling, från 1918. Här återfinns de ganska klassiska orden: "Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!" (närmare bestämt i den allra första dikten). Här rör sig diktandet mycket kring metafysik och Gud, något som intresserar mig eftersom jag ska analysera Boyes gudsbild nu i höst. Södergrans gudsbild är mycket mer mystisk, mycket svårare att slå fast.

När jag "låg inne" och läste Södergran tog en mentalskötare boken, slog upp en dikt, läste och sade att jag nog inte mådde bra av dylikt. Dikten var "Månens hemlighet":

Månen vet ... att blod skall gjutas här i natt.
På kopparbanor över sjön går en visshet fram:
lik skola ligga bland alarna på en underskön strand.

Faktiskt en av de mest framstående dikterna i den samlingen. Och skötarens ord har jag fortfarande kul åt...

Annars är det mest klassiska med den här diktsamlingen dess förord, eller rättare sagt detta förords avslutning:

Min självsäkerhet beror på att jag har upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.

Go Edith!

Betyg: 7/10

Höpöhöpö Böks

mathias — Sat, 04 Sep 2010 16:00:51 +0000

Här är Eiríkur Örn Norðdahls dikt ”Höpöhöpö Böks”. Dikten är en hyllning till den kanadensiske konceptuella poeten Christian Bök, författare till bl.a. den fantastiska poesiboken Eunoia.

Martialis revisited IX – ekivokt

Creutz — Fri, 03 Sep 2010 14:06:00 +0000

Du sover med välutrustade killar,
och vad som står hos dem, Phoebus, står inte hos dig.
Phoebus, jag frågar dig, vad ska jag tro?
Jag ville tro att du var feminin,
men ryktet säger att du inte är en fjolla.

Tolkning av Martialis, Bok III, epigram 73.

Martialis revisited VIII

Creutz — Thu, 02 Sep 2010 20:27:00 +0000

Jag föredrar en flicka född fri,
men om ingen finns,
är mitt andra val en kvinna som blivit fri.
Därnäst en slavflicka –
men om hon ser bättre ut än de andra,
så ser jag henne som född fri.

Tolkning av Martialius, Bok III, epigram 33.

Indisk poet?

Bokomaten.. — Thu, 02 Sep 2010 07:25:00 +0000

Hej, alla duktiga internationellt bevandrade vänner. Jag har ett problem. Jag har en lärare som söker en dikt som heter Memories som är skriven av en indisk poet, på engelska. Poeten har initialerna T M, men hon kan inte komma på vad han heter. Någon som vet? Guldstjärna till den som kan komma på det!:-) Gärna hitta dikten också..!

Edith Södergran – Dikter

Tekoppen — Fri, 27 Aug 2010 06:39:00 +0000

Edith Södergrans första diktsamling heter, som så många poesidebuter, just Dikter. Jag vet inte varför jag fick sådan lust efter Edith att jag gick och betalade överpris på Akademibokhandeln för hennes samlade i pocket. Tidigare har jag läst kanske halva, men inte blivit så förtjust. Nu fastnade jag direkt, som en fluga i vaniljglasyr.

Intressant är att det är just i debuten som många dikter återfinns av de jag verkligen förknippar med Edith. "Dagen svalnar", till exempel, som vi väl alla tvingats läsa i skolboksantologier, men som håller väl. "Jag är främmande i detta land", utropar jaget (dikten Jag), "Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum" uropat det igen med queer-aktig röst (Vierge moderne) och om Gud uttalar det sig på mångahanda vis (dikten Gud). En dröm om matriarkat skymtar i Violetta skymningar ur vilken Louise Boije af Gennäs hämtat titeln "Stjärnor utan svindel" (se tidigare inlägg).

Här finns också en av mina absoluta favoriter. Stjärnorna. Se nedan:

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.

Relationen man-kvinna skymtar fram igen, som i Dagen svalnar, som i Violetta skymningar, när Edith talar om en man som kom och gick och trodde på ingenting och hon utropar: "Om mitt barn icke lever är det hans..." (Vi kvinnor).

Hon talar om livet och döden, om lyckan och smärtan och i en dikt som jag tryckte mot mitt hjärta när jag var ung och dum skriver hon att smärtan är bättre än lyckan (Smärtan). Lätt för en trettonåring att ta till sig. När Edith ska skriva en Kristen trosbekännelse skriver hon: "lyckan är korset som blev rest för alla". Hur nu lyckan kan vara ett kors, eller korset kan vara en lycka... jo, om man svärmar för smärtan kan det nog synas så och det gjorde nog Edith och det gjorde nog jag för tack-gud-snart-tio-år-sedan men dikterna, dikterna, i denna bok nämnd Dikter - de är starkare än smärta. De tål mer än så.

Martialis revisited VII

Creutz — Thu, 26 Aug 2010 16:00:00 +0000

Linus! Det din fru misstänker dig för,
det hon önskar att du var mer anständig med,
har hon med säkra bevis belagt:
hon har satt en kastrat att vakta dig.
Kvinnan är så skarp och ond som det bara går.

Tolkning av Martialis, Bok II, epigram 54.

Jag lever. Alltså har jag huvudvärk.

Bokmania — Tue, 24 Aug 2010 18:51:00 +0000

Det fantastiska med Werner Aspenströms poesi är, tycker jag, att jag nästan alltid lyckas hitta om inte en hel dikt så åtminstone en rad som på något vis illustrerar och förgyller min dag. Sedan jag fyndade två Aspenström-samlingar på loppis för två veckor sedan har han blivit min huspoet och vardagsskildrare. Som idag till exempel: ett migränanfall. Då kommer farbror Aspenström till undsättning med raden "Jag lever. Alltså har jag huvudvärk." Hur jobbigt det än är med migrän, måste jag le vid tanken där jag ligger och dåsar i soffan. Dikten som raden kommer ifrån heter Kvarnen och är så bra, så bra. Rena rama medicinen. Till på köpet med bara positiva biverkningar.

Jag lever. Alltså har jag huvudvärk.

Jag anser mig inte dummare än hunden

men kan inte skilja mellan subjekt och objekt.

Kronan på verket, vilken besynnerlig kvarn

som gör mjöl av kvarnägarn!

Den där muskeln till vänster:

är det hjärtat som bultar mig

eller jag som bultar hjärtat?

Ljudens retsamma värld:

den stumma visselpipan hörs av hunden.

(Ur: Tidigt en morgon sent på jorden)

Poesi-planering

Tekoppen — Tue, 24 Aug 2010 16:51:00 +0000

Den senaste månaden har jag läst Edith Södergrans samlade verk. Nu funderar jag på att lägga upp någon slags plan med en poet varje månad. Det låter väl som en lagom dos poesi? ^^

Dessa vill jag ge mig i kast med framöver:
Gunnar Ekelöf
Nils Ferlin
Pär Lagerkvist
Vilhelm Ekelund
Bellman
Nelly Sachs
Joseph Brodsky
Wislawa Szymborska

Ni ser, det finns gott om valmån! Någon som har lust att hänga på?

I övrigt har jag nog bestämt uni och nu försöker jag skaffa all litteratur. Ett nytt äventyr tar sin början. Ganska så kul!

Älskar älskar älskar Sherman Alexie

snowflake — Sun, 22 Aug 2010 10:06:37 +0000

Why do poets think
They can change the world
The only life I can save
Is my own.

Sherman Alexie skriver vackert, sorgligt, dråpligt. Intensivt. Han hämtar från sitt liv, sin uppväxt, erfarenheterna av att vara indian (Alexie är Spokane). Typiskt för indianer är att utväxla snuskiga skämt, har Sherman Alexie berättat i intervjuer.
I War dances samlas dikter, noveller, korta texter. Ofta handlar det om män och deras relationer till sina fäder. En man som plötsligt blir döv på ena örat och måste in på sjukhus minns när hans egen far låg och dog, av alkoholism och diabetes. En typisk indiansk pappa-död, konstaterar han krasst. Men också: ”I would always feel closest to the man who had most disappointed me.”
En annan novell handlar om senatorsonen, som ger sig ut på en blodig gay-bashing och slår ner sin barndoms bästa vän, utan att känna igen honom. Är hans fars politiska karriär över nu?
Öppningsnovellen handlar om en man som slår ihjäl en inbrottstjuv med sin sons leksaksbaseballträ. Det blev så. Alexie berättar hur och varför, men han levererar inga svar på vad som är rätt eller fel. Och hur skulle han kunna göra det? Istället låter han en annan pappa citera F Scott Fitzgerald: ”The test of a first-rate intelligence is the ability to hold two opposing ideas in mind at the same time and still retain the ability to function”.*
Boken tar slut alldeles för fort. Den får ligga kvar vid sängen, dels för att den är så underbart vackert blå, dels för att jag ska kunna läsa om dikterna. Nån gång vill jag höra Sherman Alexie läsa sina dikter, han gör det ofta och samlar stora skaror runtom i USA.
War dances vann årets Pen/Faulknerpris. De röda skorna på omslaget är från en novell där berättaren möter en vacker kvinna på en flygplats. Sen möter han henne igen, på en annan flygplats. (jag älskar flygplatser.)

*Tyvärr är inte citatet ur Gatsby.

Martialis revisited VI – ekivokt

Creutz — Fri, 20 Aug 2010 15:34:00 +0000

Varför kysser jag dig inte, Phlaeni?
Du är skallig.
Varför kysser jag dig inte, Phaleni?
Du är röd.
Varför kysser jag dig inte, Phaleni?
Du är enögd.
Den som kysser såna saker, Phaleni, suger.

Tolkning av Martialis, Bok II, epigram 33.

Att gå på toaletten

Creutz — Thu, 19 Aug 2010 15:26:00 +0000

Jag ska börja gå på offentliga toaletter. Nå, kanske inte främst för att använda toaletten som sådan, utan för att skriva ner de budskap som folk lämnat efter sig. – Kom att tänka på en gammal idé när jag såg fotografen Pontus Hööks bild, och då kom jag i sin tur att tänka på en novell av Stephen King, som jag glömt namnet på, där en man skriver ner just klotter som han hittar på toalettväggar (att jag har ett svagt minne av att huvudpersonen i novellen sedan tar livet av sig, kan vi ju ta ur upplägget). – Vulgärpoesi, ja, det hittar jag säkert. Men lika säker är jag på att hitta andra små pärlor – och även den vulgära texten är ju just text, och säger rimligen någonting.

– Dags att gå på toaletten!

Martialis revisited V

Creutz — Wed, 18 Aug 2010 21:02:00 +0000

»Om gudarna ändå gav mig en miljon!«,
brukade du säga, Scavola,
innan du blev riddare,
»Åh, som jag hade levt,
i sånt överflöd, så glatt!«
De välvilliga gudarna log
och beviljade.
Sen dess är din skjorta smutsigare,
din rock ruggigare,
och dina skor har lagats
och lagats igen.
Av tio oliver
sparar du alltid de flesta till senare,
och en enda portion
får räcka till två middagar.
Ditt vin är dåligt,
din varma ärtsoppa kostar en kopparslant,
och ditt sex lika mycket.
Du är en fuskare och en bedragare,
så låt oss gå till rätten!
Antingen lev, Scaevola,
eller lämna tillbaka miljonen
till gudarna.

Tolkning av Martialis, Bok I, Epigram 103.

A thing of beauty is a joy forever…

Bokomaten.. — Wed, 18 Aug 2010 17:08:00 +0000

Jomenvisst ser ni, idag är det jag som gästbloggar på hejlitteraturen.se Massor med roamtisk poesi drällde jag ur mig mitt under semestern.:-) En del citattecken och kursiveringar tycks ha trillat bort, men sådant kan ju hända i den virtuella världen.