Det skulle visa sig vara svårt att få tag på denna klassiker (tillfälligt slut på förlaget och utlånad på biblioteket) så vi var bara några få bland pinglorna som kunde ta oss an denna roman. Personligen har jag länge varit nyfiken på denna omtalade berättelse och jag  måste erkänna att den bild jag genom åren haft av Lolitaberättelsen var något mer romantiserad än den jag fick av boken. Den bild som växer fram under läsningen är allt annat än trevlig. Det är stundtals mycket obehagligt att följa denna mans sjuka tankar och desperata försök att vinna Lolitas kärlek.

Speciellt första delen av boken påverkade mig starkt då han mycket noggrant beskriver sin förälskelse i denna unga flicka och lockelsen han känner till hennes ännu ej fullt utvecklade kropp. Med egna barn omkring mig som befinner sig i samma ålder som Lolita var det ofta med rysningar och stark olust jag tog del av hans fantasier. Samtidigt är det fascinerande att följa en så sjuk mans tankar och ångest och han är ju faktiskt hela tiden medveten om att det han känner är fel. Det är också märkligt att försöka förstå sig på flickan Lolita, eftersom man på samma gång som man tycker så fruktansvärt synd om henne även kan känna en enorm irritation över hennes sätt att dra nytta av situationen hon befinner sig i. Det är två mycket skadade människor vars livsöden man får ta del av.

Tyvärr så avtar den första fascinationen efter ungefär halva boken då berättelsen utvecklas till en utdragen ”road movie” där vi får följa paret på en resa genom USA. Här tappar historien tempo och läsningen blir seg och tungrodd för min del. Jag kan förstå att det måste ha varit en utmaning att översätta då språket är mycket stilistiskt med många språkliga utvikningar och inslag av framförallt franska ord och uttryck. Det är väl också vad jag förstår just den enligt många kritiker höga  litterära kvalitén som på något sätt fått ”ursäkta” det tabubelagda ämnet.

Intressant läsning har det varit men kanske inte helt igenom njutbar läsning. Nu ser jag dock fram emot att få läsa Sara Stridsbergs version av Lolitaberättelsen i hennes ganska nyligen utkomna Darling River (Albert Bonniers Förlag). Vi får bara vänta tills den kommer på pocket!

Jag kan aldrig sluta upp att förundras över denna magnifika berättelse! Det är ju så vackert!  Jag har läst, lyssnat och ”sett” denna saga otaliga gånger och många är de repliker och citat som jag skulle kunna recitera. I berättelsen som utspelas i ”lägereldarnas och sagornas tid”, där kampen mellan ont och gott står i centrum, vävs flera stora livsfrågor in och utmanar läsaren, såväl den vuxne som barnet, att reflektera över de i livet svåra frågorna. Det är ju så hjärtskärande vackert med lilla Skorpan som i slutet tar Jonatan på ryggen för att  kunna följa honom till Nangilima, men det är på samma gång också mycket svårt att som mamma förklara för sitt barn vad som faktiskt sker.

Utöver min nostalgitripp i Astrid Lindgrens värld som jag för närvarande alltså ägnar mig åt hemmavid, så har jag även förmånen att i jobbet få spä på med ännu mera Astrid. Tillsammans med en klass läser och analyserar jag berättelserna ur Sunnanäng,  fyra kanske inte fullt lika kända berättelser men som även de har flera bottnar och handlar om livet och döden. Alla med barnet i fokus. Har ni inte läst dem så rekommenderar jag dem verkligen.

Det var när jag skulle introducera arbetet med Astrid Lindgen som jag hittade ett klipp på youtube där allas vår kära Astrid läser ur Mio min Mio ur Sagostunden (ni minns väl signaturen!). Underbar nostalgi för mig men också för mina elever märkte jag.  Lyssna och njut!

"År 2050 - antagligen förr - kommer all verklig gammalspråkkunskap att ha försvunnit. Forntidens hela litteratur kommer att vara utplånad. Chaucer, Shakespeare, Milton, Byron - de kommer bara att finnas i nyspråksversion, inte bara förändrade till någonting som låter annorlunda, utan faktiskt förändrade till motsatser av vad de har varit. Till och med partiets litteratur blir annorlunda. Vad gör man med ett slagord som "frihet är slaveri" när begreppet frihet är avskaffat? Hela tankeklimatet blir annorlunda. Det kommer i själva verket inte att förekomma något tänkande, i den mening vi nu fattar det. Renlärighet betyder att inte tänka - att inte behöva tänka. Renlärighet är omedvetenhet." (sid 52-53)

Jag fick alltså tidigt en dos av Oscar Wilde, vilket jag var ovetandes om. Länge har jag även funderat på att läsa Dorian Grey’s porträtt, en bok som lockat men inte lockat tillräckligt.  Så fick jag i alla fall tag i en nätt liten utgåva av Spöket på Canterville, endast 60 sidor lång kändes det som ett bra alternativ att bära med sig på pendeltåget en dag.  Det blev dock en stor besvikelse, det var en dåligt korrekturläst utgåva. Men jag kämpade mig igenom, 60 sidor blev plöstligt alldeles för långt.

Men om jag ska ignorera utgåvan och bara bedöma historien så är den fortfarande fantastisk, Wildes språk är komiskt och pricksäkert.  Och framförallt spöket roar mig något enormt när han funderar över sin olika skepnader.  Blodfläckens försvinnande och uppdykande är lika roligt i bokform som det var på kasettband. Så jag är verkligen inte besviken på historien, för den håller måttet.
Spöket på Canterville handlar alltså om familjen Otis från amerika som tar över slottet Canterville. Familjen Otis är väldigt amerikanska och ser inga problem med att det ingår ett spöke i köpet av huset. De är övertygade om att spöket kommer tycka om dem.  Men spöket har bestämt sig för att ogilla familjen och försöker med alla medel skrämma dem.

Då jag inte vill tipsa om den dåligt korrekturlästa utgåvan får det bli en annan.
Titel: Spöket på Canterville
Författare: Oscar Wilde
Antal sidor: 96 (fler sidor i utgåvan på bilden än den jag läste)
ISBN: 978-912-967-011-0