Bokbloggar . nu » fantasy

Deckargåtor

Bokfreak — Sat, 04 Sep 2010 17:27:11 +0000

Per Bengtsson som har skrivit Bästa testboken har nu kommit ut med en ny bok, Alvas mysterier: Den falska riddaren. Boken består av 15 stycken deckargåtor som alla utspelar sig i fantasymiljö. Varje kapitel är en liten historia som avslutas med en gåta. Med hjälp av historien och bilderna kan du lösa gåtan, mycket fiffigt och roligt! En del av gåtorna har tidigare varit publicerade i Kamratposten.

Tjuvpojkvän sökes! Svar till ”Tvillingtrilogi”

Science Fiction-bokhandeln i Malmö — Thu, 02 Sep 2010 12:20:00 +0000

En kund kom in i butiken idag och letade efter en fantasytrilogi. Han hade inte titel och inte författare men en hög ledtrådar. Här på bryggan ringer det en svag klocka men inte mer och därför frågar vi nu vår allvetande läsekrets:

Vilken fantasytrilogi var det han letade efter?

Ledtrådarna är som följer:
Ett tvillingpar, syster och bror.
Systern tränar till krigare förklädd till kille.
Brodern går i lära för att bli magiker.
Systern blir tillsammans med tjuvgillets ledare.
Tjuvens modus operandi är att straffa folk genom att skära av öronen på dem (något som inte skildras så blodigt som det låter).
Tjuven lämnar gillet och blir förföljd för det.
Magikerbrodern goes renegade.
Det är en trilogi.
På en av framsidorna leder krigartjejen en häst där hennes skadade tjuvpojkvän sitter.
Den är troligen från början av 90-talet. Kanske från slutet av 80-talet.

Så vad säger ni? Ringer det klockor? All hjälp uppskattas!

Krigare-trilogin

Bokfreak — Mon, 30 Aug 2010 18:04:23 +0000

Nu är sista delen i Niklas Krog lättlästa fantasyserie om krigare Biko, Krigarens sista strid ute i handeln.

Historien får här sin upplösning. Den grymma kejsarinnan Nooriam har till slut fått tag på Biko och hon planerar att döda honom, men han ska få lida. Inför en stor publik släpps Biko in på gladiatorarena där han få möta riktigt otäcka typer. Lättläst och spännande!

The Scar – China Miéville

Eve — Mon, 30 Aug 2010 15:14:00 +0000

Ibland är det en fördel att inte ha för höga förväntningar på en bok innan man börjar läsa, eftersom det då är större chans att bli positivt överraskad. Då jag inte var jätteförtjust i Perdido Street Station (även om den för all del var bra), hade jag inte jättehöga förväntningar på The Scar. Vilket gjorde att jag blev glatt överraskad.

Berättelsen tar sin början till havs. Bellis är på flykt från myndighetern i New Crobuzon, ombord på ett skepp med destination Nova Esperium, New Crobuzons koloni. Förutom betalande passagerare fraktar skeppet även straffångar. Men resan går inte som planerat, efter att ha blivit tvingade att vända tillbaka, kapas skeppet av pirater, och de överlevande förs till den flytande piratstaden Armada, byggd på skeppet och som rör sig långsamt fram över havet. Bellis längtar efter det hem hon lämnat och har svårt att acceptera att hon kommer framleva resten av sitt liv i en piratstad. Samtidigt har ledningen för Armada storslagna planer för stadens framtid.

Liksom i Perdido Street Station myllrar det av icke-mänskliga varelser av alla möjliga slag, vissa känns igen, andra är nya. Miljön som målas upp är otroligt fascinerande och staden som sådan, och det sätt på vilket den är organiserad och fungerar är verkligen intressant att läsa om. Karaktärerna känns genomarbetade och komplexa, och berättelsen blir aldrig långtråkig, trots sitt omfång och ett tidvis lugnare tempo. Mycket kretsar kring Bellis hemlängtan och hennes kärlek för sin stad. Liksom i Perdido Street Station blir språket bitvis något av ett problem för mig, då jag saknar tid och ork att slå upp ord jag inte förstår. För berättelsen i stort gör det dock ingen större skillnad, men en del av miljöbeskrivningarna blir haltande. Kändes vemodigt när boken var slut, och jag hoppas att Miévilles andra böcker visar sig vara lika bra.

Locke Lamoras lögner av Scott Lynch

Bokomaten.. — Mon, 30 Aug 2010 06:35:00 +0000

Och så slutligen blev det en fantasyroman också i sommar på vår resa. Jösses, vilken tid den här tog att ta sig igenom och seeeegt som kola var det i början, men vi hade lite ont om ljudböcker på slutet då jag upptäckte att jag råkat få med mig två av samma titel istället för den deckare jag tänkt bl a.

Det är inte bra när det tar ett bra tag innan man bestämt sig för om man egentligen gillar en bok eller inte. Vi snackar 200-sidor länge innan jag kände att den här boken kanske kunde vara värd att läsa ut och bokprata om ändå. Det drar ner betyget betänkligt, men med det sagt är jag lite glad att vi var instängda i vår bil med Lock, Krypet, Capa Barsavi, Jean och alla de andra. För jag är faktiskt lite sugen på att läsa del två som kommit på svenska också.

Boken utspelar sig i en fiktiv värld, en blandning av dåtid, nutid, framtid och saga och handlar främst om Locke, en föräldralös pojke som tas om hand om en supertjuv som uppfostrar honom och ett antal andra föräldralösa barn till att bli riktiga gentlemannatjuvar. De får lära sig allt om hur man för sig, talar på olika språk, slåss och planerar mästerliga kupper. Barnen bildar en slags superliga där alla är bra på olika saker och Locke är den främste av dem. Skicklig skådespelare och med en mästerlig hjärna att planera stora kupper mot adeln. Allt måste dock ske i största hemlighet för adeln omfattas av den hemliga freden som säger att de går fria. Inga brottslingar får röra dem, mot att hertigen mer eller mindre lämnar tjuvarna och banditerna fria att sköta sitt.

Jag fick den här boken rekommenderad av ett gäng killar runt 20 som gick igång som Piff i puff i munnen på varandra om den här bokens förträfflighet så jag tänkte mig en serie som kanske riktade sig till killar i 20-årsåldern. Jag tror kanske att målgruppen egentligen är några år yngre. Fast det är svårt att säga ska jag erkänna. Språket känns som en ungdomsbok och jag tror definitivt den kan passa en del på högstadiet, men blodet stänker och det går ganska brutalt till på sina ställen här, vilket gjorde mig en smula tveksam. Jag kan visserligen vara lite äckelmagad ibland, men blir egentligen mer provocerad för just de delarna känns faktiskt mest som de är inlagda för att 1. provocera sådana som mig, 2. publikfrieri till dataspelare som gillar när det stänker kroppsvätskor. Det tillför nämligen inte handlingen något, snarare tvärt om när handlingen stannar upp för lite beskrivningar av hur det låter när ben krossas osv. Men, bortsett från det så blir det faktiskt spännande. Och min inledande skepsis berodde mycket på att jag tyckte historien kändes rätt banal tills den tog ett antal vändningar som förvånade mig ganska mycket. Inga av karaktärerna är heliga för handlingen utom möjligen Locke själv, t ex. Det gillar jag, jag gillar att bli överraskad.

Boken förlorar dock MYCKET i översättning. Jag kan riktigt höra hur alla de ”fyndiga namnen” måste ha låtit på engelska. Misstänker till exempel att ”Tacksamhetspalatset” heter något i stil med ”Patience Palace” (jag vet att det inte är korrekt översatt, jag bara gissar här nu), vilket ändå låter lite mindre krystat.

Visst påminner det mycket om Oliver Twist också, föräldralös pojke (eller är han det?) som hamnar bland en massa barntjuvar som stjäl vad de kan för att klara dagen, men där slutar likheten. Fagin i Oliver var ingen snäll typ som Lockes blinda präst, Locke klarar sig bra själv till skillnad från Oliver som mer är ett offer för sina omständigheter.

Hur som helst kommer jag faktiskt rekommendera den här med hull och hår till flera av mina fantasynördiga elever som är vana vid sega inledningar. Definitivt inte de yngsta. 8:an/9:an och uppåt kanske?

2010-50: Terry Pratchett: Mort

Hans Persson — Sat, 28 Aug 2010 16:48:00 +0000

Jag upptäckte Terry Pratchett när han hade gett ut två böcker i discworldserien och har sedan dess läst dem så fort de har kommit ut i pocket. Då serien just nu består av 38 volymer varav Mort är nummer 4 innebär det att det var rätt länge sedan jag ursprungligen läste Mort, så mina minnen av den var ganska dimmiga.

Huvudpersonen, Mort, är en pojke som liksom många andra i sin by väntar på att bli utvald av någon till att bli deras lärling men till skillnad från alla andra vill ingen ha honom. Eller det är i alla fall vad det verkar som, men vid midnatt kommer till slut en man och erbjuder sig att ta honom som lärling. En lång man med lie, kåpa och inget kött på benen. Att bli lärling åt döden var inte vad han väntat sig, men det får väl gå det också.

Som lärlingar plägar göra så ställer Mort till det lite, men som varande Döden (om än som trainee) så får det lite större konsekvenser än för de flesta andra. Speciellt som den riktiga Döden passar på att ta lite ledigt när han ändå har någon som kan sköta jobbet åt honom.

Nu är det som sagt länge sedan jag läste just Mort, men generellt får jag säga att det här albumet inte känns riktigt som en vanlig discworldbok. Där får man vanligen en hel del ordvitsar och andra skämt, och det mesta sådant saknas här, rimligen helt enkelt av utrymmesskäl. För att få plats måste texten kortas en hel del, och det som inte för handlingen framåt lär försvinna först. Man får å andra sidan se en levande iscensättning av världen som inte alltid känns lika välbeskriven i romanerna, men här vimlar det av detaljer i bakgrunderna. Jag får intrycket av historien är rätt drastiskt förkortad, och kanske bäst lämpar sig för dem som redan läst originalet, eller i alla fall är bekanta med Pratchett sedan tidigare. Jag undrar om det är så många som skulle fastna för Discworld om de läste denna som första verk, men som komplement till romanen tycker jag att den är utmärkt.

Terry Pratchett: Mort
Illustrated by Graham Higgins
VG Graphics, 1994
94 sidor
ISBN: 0-575-05699-1

Andra bloggar om: böcker, serier, läsning, fantasy, discworld, terry pratchett, mort
Technorati tags: böcker, serier, läsning, fantasy, discworld, terry pratchett, mort
intressant.se

2010-49: Pål Eggert: De döda fruktar födelsen

Hans Persson — Wed, 25 Aug 2010 17:29:50 +0000

Man skulle kunna säga att De döda fruktar födelsen är en korsning mellan typisk urban fantasy som exempelvis Nene Ormes Udda verklighet och religionsfantasy i stil med Andreas Romans När änglar dör.

De delar som utspelas i vår värld gillar jag, Eggert skriver bra (men korrekturläsningen är tyvärr inte lika bra) och jag får en bra bild av de tre människor som handlingen kretsar kring och deras relationer. Systrarna Susanne och Petra har inte alltid dragit jämnt genom åren, men på något sätt verkar det gå bättre nu när Susanne är död (vilket alltså inte på något sätt hindrar henne från att ha en av huvudrollerna i handlingen).

Mitt problem med boken är de delar som går för långt in i de himmelska och helvetiska regionerna. Det är inget fel på skrivandet här heller, men mina kunskaper om olika änglar är synnerligen begränsade, och när de förekommer på det här sättet i en roman så utgår jag från att författaren vill dra nytta av deras personligheter och bakgrunder från bibliska texter, vilket gör att jag känner (motiverat eller inte har jag så klart svårt att avgöra) att jag missar saker. Trist, för jag gillar de andra delarna av boken.

Pål Eggert: De döda fruktar födelsen
Järnringen, 2010
290 sidor
ISBN: 978-91-976968-7-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, dark fantasy, fantasy, pål eggert, de döda fruktar födelsen
Technorati tags: böcker, läsning, dark fantasy, fantasy, pål eggert, de döda fruktar födelsen
intressant.se

Nominerade till World Fantasy Award

Science Fiction-bokhandeln i Malmö — Wed, 25 Aug 2010 08:10:00 +0000

Igår presenterades de nominerade till World Fantasy Award för 2009. Vinnarna presenteras på den 36:e World Fantasy Convention i oktober.

Nominerade för bästa roman:

Blood of Ambrose, James Enge
The Red Tree, Caitlín R. Kiernan
The City & The City, China Miéville
Finch, Jeff VanderMeer
In Great Waters, Kit Whitfield

Läs hela listan här.

Stenhusets hemlighet av Annika Widholm

Lillemor — Wed, 25 Aug 2010 06:59:00 +0000

Min första tanke när jag börjar läsa Stenhusets hemlighet är: Åh nej, inte ytterligare en bok som handlar om en tjej med skilda föräldrar/föräldrar som är på väg att skiljas/döda föräldrar som flyttar till ett hus där det visar sig spöka. Så många kanske det inte finns, men så sent som i juni skrev jag t.ex. om Sorgfjäril.
När jag nu har läst klart får jag erkänna mig besegrad. Stenhusets hemligt är spännande och Annika Widholm har lyckats hitta en ny vinkel på ovanstående tema. Boken får väl anses höra hemma inom den magiska realismen, en genre som tycks vara på återtåg efter den strida ström av deckare och fantasy som sköljt över oss på senare år.

12-åriga Ella har flyttat till ett gammalt hus på landet med sin mamma. Pappan är kvar i stan, tanken är att han ska flytta efter men det är lite oklart om det verkligen kommer att bli så. Huset är fult och ogästvänligt, i den nya skolan får hon inga kompisar och Ella deppar. En äldre kvinna, Bea, bor i en flygel till huset och ska hjälpa familjen ett tag med städning och annat. För Bea kan Ella berätta om sina bekymmer och oro för framtiden. En kväll när Ella har svårt att sova får hon som tröst början av en dröm av Bea, som hon sedan kan drömma fortsättningen på. Den dröm Ella får utspelar sig på platsen där hon bor, fast i en annan tid. Det låter kanske kryptiskt men det funkar faktiskt. Sedan kan man ju välja att tro att det bara är en dröm där Ella hanterar all den stress hon utsätts för i och med flytten och föräldrarnas eventuella skilsmässa eller så väljer man att se det som ett magiskt äventyr där sk klardrömmar spelar en stor roll. Oavsett vilket så dras Ella via drömmen in ett äventyr där hon blir utvald att hjälpa en grupp människor, kallade nomer, som lever i stor fara och nu- och dåtid vävs in varandra på ett spännande sätt.

Stenhusets hemlighet är Annika Widholms debutroman.

”Bride of the water god: 1″ av Mi-Kyung Yun

Cecilia — Mon, 23 Aug 2010 15:13:00 +0000

ISBN 978-1-59307-849-2 | Dark Horse Manhwa, 2007 | 184 sidor

When Soah's impoverished, desperate village decides to sacrifice her to the Water God Habaek to end a long drought, they believe that drowning one beautiful girl will save their entire community and bring much-needed rain. Not only is Soah surprised to be rescued by the Water God - instead of killed - she never imagined she'd be a welcomed guest in Habaek's magical kingdom, where an exciting new life awaits her! Most surprising, however, is the Water God himself ... and how very different he is from the monster Soah imagined.

"Jag kämpar fortfarande med att förstå mig på manga, eller i det här fallet manwha eftersom den är från Korea. Det jag har svårast för är att alla figurerna ser likadana ut, eller snarare har så androgyna drag att jag knappt ser skillnad på män och kvinnor. Sen är det ju det där med namnen. Hur jag än bokstaverar mig igenom dom så kommer jag inte ihåg hur jag uttalade det förra gången, alltså samma visa om och om igen. Det jag däremot gillar är de vackra illustrationerna med mängder av blommor, snirklar och krusiduller. Har ännu inte bestämt mig om jag ska läsa nästa del i serien, men egentligen borde jag nog det med tanke på hur den här slutade. Fortsättning följer."

[BBB]

Åsa Lind ”Slumpens bok”

Alice Thorburn — Sun, 22 Aug 2010 22:00:18 +0000

Slumpens bok börjar bra. Hanna Demeter är nyinflyttad, för vilken gång i ordningen är svårt att säga. Hon är ett sådant där barn som tar mer ansvar än barn borde behöva göra - hennes mamma är psykiskt sjuk och Hanna tar hand om henne, letar bostäder och vänder på slantarna. Hanna är också en mycket ordningsam person, och i sina böcker skriver hon listor på olika saker i världen som det kan vara bra att hålla ordning på: Vad hon älskar och hatar, Intressanta personer och Typiskt Taskiga Typer. Med andra ord är hon en perfekt barnbokshjältinna.

På det nya stället där Hanna bor finns Närmsta butiken. Det är där hon får tag i Slumpens bok. En minst sagt märklig bok, för varje gång Hanna börjar läsa i den så händer precis det som står i boken att det ska hända. Och genom boken träffar Hanna på flera udda personligheter - fru Wilton som är hundratvå år gammal och samlar på sand, tankspridda Vera Smitt som driver butiken och greven Haydin Pica som gärna vill köpa Hannas bok, och kan betala mycket. Det visar sig att boken har ett märkligt förflutet, och en gång skrevs för att ge en mäktig kung ännu mer makt, också över slumpen. Sedan dess har boken vaktats, eftersom det är viktigt att inte vem som helst läser den - den kan medföra både fara och hjälp beroende på syfte och tidpunkt.

Nu verkar det som att Hanna är Läsaren, den som boken är skriven för. Det har funnits andra läsare före henne, och Hanna måste lista ut hur hon ska använda boken, och hur hon ska skydda den.

Slumpens bok är en väldigt fin bok: fonten är perfekt snirklig och gammaldags, kapitlen har underfundiga namn och dekoreras av anfanger. Även innehållet består av väldigt många fina beståndsdelar: ett trevligt, underfundigt språk och fina miljöer som det fantasieggande arbetsrum där fru Wilton sparat bilder och föremål som har med boken att göra - det blir som en slags interaktiv världskarta och världshistoria. Som sagt är Hanna dessutom en perfekt protagonist - charmig och självständig men med mycket funderingar i huvudet och ett behov av mer stabilitet i tillvaron.

Men det är något som saknas, och jag tror att det helt enkelt är spänning. Hotet mot Hanna och boken känns inte tillräckligt farligt, och hindren röjs undan för lätt. Fru Wilton visar sig ha en otrolig makt - när Hanna inte vill gå i skolan så behöver hon inte det, när hennes mamma behöver privatvård köper fru Wilton ett vårdhem, när Hanna hotas har fru Wilton tillgång till statsministern och tvingar honom att ingripa. Dessutom är det för lite magi i boken för min smak. Författaren verkar vilja visa på att det sunda förnuftet och det egna beslutsfattandet är det enda man kan lita på, medan däremot tro på magi och förutbestämdhet inte är ok. Så kanske det är i verkligheten, men det blir lite konstigt att i en berättelse om en magisk bok, med flera lätt övernaturliga inslag, underkänna hela tanken om övernaturligheter.

DARKFEVER Review ~ Book 1 of the Fever Series

Karin Berg — Sat, 21 Aug 2010 21:16:45 +0000

I am a big Sci-Fi/Fantasy nerd. When it comes to reading, I can never go too long before delving into a mystical realm or off-planet adventure. Fairly recent literary twists, such as paranormal romance and urban fantasy are also finding their way into my bookcase. Having grabbed a paperback based on the premise of otherworldly creatures invading Ireland (and a large dose of Celtic mythology), I couldn’t resist the temptation. Darkfever is the first installment in the Fever Series by bestselling author Karen Marie Moning. Dark and lusty, the novel follows the trail of a murder mystery set against the backdrop of modern day, supernatural Dublin. Darkfever’s heroine, MacKayla Lane, is a small town Georgia girl with not a care in the world, until a frantic message is left on her cell phone. Hearing the fear in her sister’s voice, and a cryptic warning cut short, MacKayla falls headlong into a nightmare as she resolves to find the man responsible for destroying her family.

Darkfever hits the ground running and it doesn’t take long for the reader to realize that Dublin, the place where the mystery begins, is not the city depicted in travel guides. Something old and wicked is threatening humankind, and the last bastion of defense (maybe?) is an eclectic bookstore hovering on the fringes of the Temple Bar District.

I’m hooked. After reading the last page of Darkfever, with its suspenseful turn of fate, I had to find out more about MacKayla (Mac for short) and the characters she encounters. Who can she trust, and who is out for her blood? I’m very happy to catch up on the story thus far, and will be eagerly awaiting the 5th book in the series, Shadowfever, scheduled to go on sale 18 January 2011.

Theresa Largusa

Läs även andra bloggares åsikter om fantasy, böcker, books

Ondvinter på sommaren

BookLover — Fri, 20 Aug 2010 08:35:00 +0000

Denna sköna sommar har jag läst en hel del bra ungdomsböcker. För att svalka mig i sommarvärmen så läste jag en riktigt kylig serie skriven av Anders Björkelid där del 1 heter just Ondvinter. Det här är ungdomsböcker i genren Fantasy och böckernas omslag är ju bara helt otroligt snygga och löftesrika!

Huvudpersonerna är tvillingparet Sunia (tjej) och Wulf (Kille) och de bor på en gård tillsammans med sin pappa. Deras mamma dog tidigt och de vet inte mycket om varken sin mammas eller pappas bakgrund. Pappan driver jordbruk med varierad framgång men något han verkligen kan är att jaga och det har han lärt ut till Sunia och Wulf. Han själv brukar inte vara ute och jaga men han låter gärna tvillingarna ge sig ut och öva och han menar att det är viktigt eftersom att man inte vet hurdan vintern kommer att bli. Det här med vintern kommer man som läsare förstå har större vikt än vad det först låter som.

Det är när tvillingarna är ute och jagar som de träffar på en vessla som kommer att ge dem den första ledtråden till att de kommer att behöva all magi de kan för att klara sig mot de hot som nalkas. Vesslan, som fastnat i en av deras fällor, mutar dem att lossa honom mot att han ger dem en gåva. Gåvan visar sig vara en dikt eller ramsa och vesslan säger att den kommer att rädda deras liv men hur förstår verkligen inte Sunia och Wulf!

När du förlorat allt,

när eld och snö har blandats,

skall Kejsarkniven skydda dig,

från Vinterkungens hundar.

När allt har tagits från dig,

när du är verkligt ensam,

skall vita stammar dölja dig,

från Vinterkungens män.

Vad som hänt under jakten håller de hemligt för sin far men de tar istället hjälp av den trollkunniga Kist- Maja. Hon håller alltid ett vakande öga över dem, hon berättar aldrig allt utan lär dem små viktiga knep och det visar sig snart att de är utsatta för fara och behöver allt de lärt sig. Vintern som är på väg är nämligen ingen vanlig vinter, den är en Ondvinter. Ondvintern intar människors hjärtan, påverkar hur de är och hur de tänker. Den som tagits av Ondvintern går inte längre lita på, den jobbar för den onde Vinterkungen tillsammans med hans hundar och de fruktade galgmännen. En hemsk händelse tvingar Sunia och Wulf att lämna gården och sakta börjar de få reda på mer om sin bakgrund och att de tillhör ett folk sammanlänkat av Blodet. De är inte några "vanliga" människor och detta förklarar även deras utseende som skiljer sig mot andras.

Det här är verkligen fantasy som faller mig i smaken. Det är gammaldags, vackert och magiskt men samtidigt spännande och fruktansvärt. Dessutom finns det mycket att tänka till om i handlingen och även att diskutera kring böckerna. Tvillingarna har ett speciellt utseende och de tillhör ett folk som skiljer sig mot "vanliga" människor, de möter olika grupper som fungerar på olika sätt och de strider mot det onda. Boken tar upp regler inom grupper, att oliktänkande inte alltid är önskvärt och att det ibland är bra om du försöker tänka utanför normer och regler. Intressant!

Ondvinter är utgiven 2009 och är första delen i serien Berättelsen om blodet , del två Eldbärare utgavs i år och fyra delar ska det bli sammanlagt.

Nene Ormes ”Udda verklighet”

Eva Björnberg — Mon, 16 Aug 2010 22:00:00 +0000

Nene Ormes har debuterat med romanen Udda verklighet, skriven i genren urban fantasy. Mycket få svenska författare skriver i denna genre. Det litterära genrebegreppet urban fantasy finns inte med i Norstedts helt nya professionella engelsk-svenska ordbok. På engelska Wikipedia hittar man dock en fullständig redogörelse, som inleds så här:

Urban fantasy is a subset of fantasy defined by place; the fantastic narrative has an urban setting. Many urban fantasies are set in contemporary times or contain supernatural elements. However, this is not the primary definition of urban fantasy. Urban fantasy can be set in historical times, modern times, or futuristic times. The prerequisite is that it must be primarily set in a city, rather than in a suburban or country setting, which have their own genre subsets.

Jag kan erkänna att jag säkerligen inte läst någon riktigt typisk modern fantasybok tidigare, förmodligen heller inte någon urban fantasy. Den litterära genren urban gothic finns också. Exempel på en bok skriven i denna genre är Oscar Wildes The picture of Dorian Gray. Urban gothic har jag alltså läst en del. Den avgörande skillnaden mellan urban fantasy och urban gothic har jag dock inte helt förstått. En tydlig definition gällande skillnaden mellan dessa genrer efterlyses härmed!

En ny upplevelse, och därmed en intressant sådan, var det alltså för mig att läsa Udda verklighet. Romanens handling är förlagd till Malmö, som är Nene Ormes hemstad. Huvudpersonen i berättelsen är en ung kvinna, med namnet Udda, som arbetar med telefonundersökningar. Hon lever ett så kallat vanligt liv, förutom att hon har hallucinationer och drömmer mycket realistiska drömmar, ofta mardrömmar. Med tiden kommer hon underfund med att hon drömmer sanndrömmar. Hon drömmer det som samtidigt händer andra människor i det verkliga livet. När hon vaknar minns hon allt och skriver ner det. Hon berättar för sin vän Daniel om dessa drömmar, som plågat henne i många år. Han får då en längtan att utforska om drömmarna verkligen gestaltar verkligheten och ger sig ut på spaning. Tiden går och han kommer inte tillbaka. Udda tvingas börja leta efter honom. Sådan är upptakten till en berättelse som börjar på ett spännande och intresseväckande sätt. Udda upptäcker stadens dolda världar, både de rumsliga och de som har med den förflutna tiden att göra. Övernaturliga ingredienser finns i mängd, som att människor har speciella gåvor och kan till exempel byta skepnad och förvandlas till djur.

Men Ormes lyckas inte upprätthålla samma standard av spänning och engagemang i berättelsen hela boken ut. Efter tre fjärdedelar av romanen känns det som om handlingen hastar fram, troligen för att romanen snart ska kunna få ett slut. Det blir också obegripligt overkligt, eller överdrivet overkligt. Även om ju själva den litterära genren uppmanar till just sådant. Kanske kan man säga att det blir overkligt på ett ointressant sätt.

Urban fantasy borde även kunna berättas för en helt, så kallad, fullvuxen publik. Udda verklighet är för mycket ungdomsroman, både vad gäller språk och intrig. (Eller är det jag som inte riktigt förstår hur genren ska vara?) I vilket fall som helst, jag hoppas på nästa roman. Nene Ormes berättar i intervjuer att hon tänker skriva fler böcker om sin huvudperson Udda. Och hon har defintitivt den fantasi som behövs, tillika passionen för genren.

Det kan vara givande att läsa fantasy, och urban fantasy öppnar upp ens sinne för att allt i staden kanske inte är vad det ser ut att vara på ytan. Tanken att det kan finnas övernaturliga inslag i tillvaron är helt klart mycket fascinerande och berikar livet. Egentligen skulle det ju knappt behöva existera några gränser för vad en författare kan fantisera ihop inom denna genre! Det går alltså att ösa på, bara det hela är välskrivet och genomtänkt.

Vill slutligen vädja till alla förlag att de, för både läsarnas och författarnas skull, lägger mycket mer tid på korrekturläsning. I Udda verklighet finns alltför många korrekturfel. Sådana stör alltid läsningen.

”The Last Black Cat” av Eugene Trivizas

Cecilia — Sat, 14 Aug 2010 20:24:00 +0000

ISBN 1-4052-1281-0 | Egmont, 2005 | 247 sidor

It was a whisper at first. But then we knew. Black cats were disappearing. Island life had been so good. Stealing fish, hanging out, singing under the stars ... This is my story of cool cats, dark deeds and the Guardians of Good Luck. Get your paws on it - while you can.

"Underhållande skriven fantasy där nutid blandas med dåtid där människor och katter, och även andra djur, kan prata med varann. Storyn är underfundig och mångbottnad, men tyvärr med ett kanske inte direkt överraskande slut. Och även om vår katthjälte förblir namnlös boken igenom har resterande fyrfota feliner passande namn efter t.ex. deras färg, temperament eller utseende. Det jag har emot berättelsen och som drar ner betyget är de onödigt grymma beskrivningarna av hur Den Goda Lyckans Väktare tar död på de svarta katterna. Åtminstone jag blir illamående av ord som “spikklubba” och “blodindränkt päls”. Usch å fy!"

[BBBB]