Bokbloggar . nu » Betyg 4

Fruset ögonblick

Kerstin — Mon, 06 Sep 2010 09:16:00 +0000

Titel: Fruset ögonblick

Författare: Camilla Ceder

Antal sidor: 485

Förlag: Månpocket, pocket

Betyg: 4 av 5

Jag höll först på att få spader på den här boken. De första 200 sidorna ungefär fick man så många personer och relationer så detaljerat beskrivna att det mest blev snurrigt, men så vände det och blev så mycket bättre.

Två män hittas mördade på helt skilda platser, men det står snart klart för polisen att det finns ett samband även om det inte är helt uppenbart från början. Kriminalkommissarie Christian Tell och hans kollegor vid Göteborgspolisen håller i utredningen. Det här är en äkta hämndhistoria!

Brian Freeman: Syndfull

Bea — Mon, 06 Sep 2010 07:00:49 +0000

Syndfull ryckte jag med mig från något pocketställ i ett snabbköp, mest för att jag föll för det snygga omslaget. Boken blev dock liggande länge i min hög med olästa böcker, baksidetexten lockade inte alls lika mycket. Men så skulle jag fara till fjällen över en helg och tog helt sonika översta boken i högen med mig. Men först hade jag faktiskt lyckats läsa en blurp om boken av min favoritförfattare Jeffrey Deaver:

”Nervkittlande realistisk och oerhört fängslande. Syndfull bjuder på en psykologisk spänning som får oss att snabbt vända blad samtidigt som vi lyckliga läsare får njuta av den mest välskrivna och elgeganta prosa man kan finna idag.”

Det lät ju mycket lovande.

Vi får följa Jonathan Stride som är polisinspektör. För lite mer än ett år sedan försvann en flicka ifrån orten, Duluth och Jonathan var den som ledde utredningen. Man hittade aldrig flickan och hennes försvinnande plågar Jonathan så när ytterligare ett mystiskt försvinnande av en tonårsflicka inträffar i staden gör han allt för att fallet skall lösas. Tidningarna pratar om en okänd seriemördare medan polisen inte kan hitta några samband mellan offren, är de ens döda? Den senaste flickan Rachel verkar inte direkt vara den snälla och timida sorten. Är det någon som fick nog på hennes lekar? Man får ganska snart upp ett väldigt hett spår men att bevisa att någon är död utan en kropp är inte så enkelt. Samtidigt som Jonathan kämpar med fallet brottas han med minnena av sin fru dött och mitt i utredningen dyker en kvinna upp som kanske kan lindra hans sorg lite. Vi får inte överdrivet mycket privatliv men lagom för att lära känna Jonathan och vad som driver honom.

Varför har jag inte läst denna tidigare tänkte jag efter ett tag in i boken, den var riktigt bra. Jeffrey Deaver verkar inte bara skriva bra böcker utan även rekommendera sådana. Boken hade en historia som nystas upp på ett oväntat sätt och jag gillar att få bli överraskad. Sexscenerna känns dock ibland lite väl omotiverade. Ja självklart har människor sex men när jag läser om en mordgåta struntar jag liksom i hur polisen har sex med frugan. Men men det går ju snabbt att läsa förbi. Jag älskar humorinslagen i boken, det dyker upp en strippa, Lavender, som får mig att skratta högt och det finns flera personer som är riktigt roliga, skönt med lite skratt i eländet som rullas ut på sidorna i övrigt.

Boken väcker en del frågor kring vem är offer och förövare, hur långt kan man gå för att straffa någon och vad skall egentligen ett äktenskap baseras på.

Mailade författaren, läste någonstans att han gärna ville ha återkoppling på sina böcker och gissa om jag blev förvånad när jag bara någon timme senare fick ett långt svar. Trevlig kille den där Brian. Tyvärr finns bara nästa bok också på svenska resten har Prisma valt att inte översätta och ge ut. Skall i alla fall ta och läsa Vegas Baby och sen får väl resten bli på engelska då.

Betyg: Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Norstedts Pocket
Utgiven: 2007
ISBN: 9789172638433
Antal sidor: 382

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt

boktoka — Mon, 06 Sep 2010 05:01:08 +0000

Ännu ett deckarförfattarpar äntrar nu scenen. Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt heter de och boken de skrivit tillsammans är Det fördolda. Två manusförfattare som skriver deckare kan bli som just ett manus eller som i det här fallet – riktigt bra.

Det börjar med att en 16-årig pojke försvinner i Västerås på. Modern anmäler det på lördagmorgonen efter och av olyckliga omständigheter och gediget slarv börjar inte polisen utreda det hela förrän vid måndag lunch. Efter att en skallgångskedja satts in i en skog där vittnen sett ljus på natten, hittas Rogers kropp i ett kärr, illa tilltygad genom ett större antal knivhugg och antagligen var hjärtat avlägsnat dessutom.

Samtidigt befinner sig kriminalpsykologen Sebastian Bergman i Västerås. Hans mor har dött och han är där för att återse sitt föräldrahem för första gången på 30 år och förhoppningsvis för sista gången någonsin. Han hade ingen nära relation till sina föräldrar och lämnade dem så snart och definitivt han kunde. Nu måste han tampas med huset, minnena och grannarnas nyfikenhet. Och som det inte var nog med situationen som den är, hittar han något som ställer hans liv på sin spets.

Så kallas Riksmord in och Torkel, som är chef för utredningsgruppen som kommer, var kollega och god vän med Sebastian för många år sedan. Av skäl som Torkel inte kan förklara låter han sig övertalas att ta med Sebastian i sin grupp igen. Ett beslut som inte direkt orsakar hurrarop bland de övriga medlemmarna. En otrevligare och mer självupptagen person än Sebastian finns inte.

Själva kriminalgåtan är intressant men varken minnesvärd eller unik. Det är habilt hantverk som är underhållande läsning, lika bra om inte bättre än en stor del av de andra deckarna som snurrar runt just nu. Även språkligt är det gott hantverk, jag stör mig inte på något men jag reagerar inte heller på vad bra det är. Det fyller sin funktion att bära historien framåt.

Däremot är de andra historierna som berättas så mycket mer intressanta. Dels är det förstås Sebastian Bergman själv, ett under av själviskhet och otrevlighet, med så många och stora spöken i sin garderob att det är ett under att han håller ihop. Men det gör han ju inte heller å andra sidan. Vad som är så intressant med denna osympatiska person är att Hjorth & Rosenfeldt får mig att verkligen gilla och hysa sympati för honom. Jag bryr mig om hur det går för honom och vill honom väl, trots att han antagligen skulle hata mig för det om vi träffades på riktigt.

På samma vis lyckas författarna få mig att tycka synd om och ömka polisen Haraldsson, en klassisk klantpolis som hämtad ur Polis polis potatismos av Sjöwall & Wahlöö. Denna typ av klantpoliser brukar det inte vara meningen att man ska tycka om. Snarare tycks deras funktion vara att vara just klantiga och därmed göra hjältarnas insatser desto större. Haraldsson däremot stannar inte i schablonen utan kliver ut och blir en människa. Det är stort.

Det är också just skildringarna av poliserna och Sebastian Bergman som gör att jag är väldigt taggad på att läsa nästa del i serien, som jag ju inser att kommer dröja ganska länge innan den kommer ut. Vill jag få en juste deckarhistoria kan jag få det på många fler ställen, men Sebastian Bergman får jag bara här. Och jag vill verkligen ha mer.

420 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010
Serie: Sebastian Bergman del 1

Norstedts gav ut den.

Vad är politik? av Ernst Billgren och Carl Hamilton

boktoka — Sun, 05 Sep 2010 07:44:25 +0000

Jag är inte den mest politiskt intresserade människa jag känner direkt. Inte så att jag är ointresserad av orättvisa och demokrati, men jag kan inte förmå mig att intressera mig för partipolitik på något vis. Att rösta är för mig en blandning mellan ångest och klackspark. Så damp Vad är politik? och 100 andra jätteviktiga frågor av Carl Hamilton och Ernst Billgren ner i brevlådan. Stentråkig tänkte jag och började bläddra. Skitrolig och riktigt intressant visade det sig istället.

Boken är upplagd så att på vänstersidan ställs frågor, närmare bestämt 117 stycken, en för varje vänstersida. På högersidan finns sedan ett kort svar på vänstersidans fråga, och sedan ett långt svar. Alla frågor har helt logiskt med politik att göra.

De flesta svaren är skrivna med en underfundig blandning av ironi och skärpa. Jag läser, fnissar och begrundar, förstår saker jag inte tidigare förstått, fått formulerat saker jag tidigare bara anat, kommer på mig själv med att citera och sammanfatta för andra, rekommendera boken.

Du ska få ett av mina favoritexempel som är extra intressant så här i valtider:

Varför är väljarna så lättrörliga?

Kort svar: En synvilla. Det är spelplanen som rör sig.

Långt svar: Det finns en slags ideologisk gravitationskraft som håller väljarna på plats och är starkare ju närmare ett parti man kommer. Det gör att ett parti kan lägga ett förslag som andra partiers väljare gillar och de egna ogillar, utan att alla väljare omedelbart byter plats. Röstfiske tar tid.

Lättast är det för partierna på kanterna för deras väljare har ingenstan att ta vägen. Den som vill att vänsterpartiet ska gå ännu mer åt vänster saknar alternativ.

Det är inte väljarna som är lättrörliga. Det är partierna. Väljarna är trögrörliga.

Att det är partierna som förändras, inte väljarna gör det lättare för mig att förstå vad det är som hänt de senaste åren inom svensk politik.

I alla fall; det här är en jättebra bok om politik. Läs den!

234 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010

Langenskiölds gav ut den.

Janouch med extra allt

enligt O — Sun, 05 Sep 2010 06:40:51 +0000

Det har blivit några böcker lästa av Katerina Janouch i höst och den senaste är Systerskap som ges ut av Piratförlaget idag. Systerskap är fortsättningen på Bedragen och huvudpersonen är även denna gång fyrabarnsmamman och barnmorskan Cecilia, som när boken börjar har separerat från sin man John. Huset ska säljas och de har barnen varannan vecka.Cecilia har svårt att acceptera sitt nya liv, men är trots allt inte säker om hon verkligen vill ta tillbaka sin man. Han har trots allt varit otrogen och det är inget man förlåter i en handvändning.

Bloggandet spelar en viktig roll i bearbetningen av både separationen och otroheten. Genom kommentarer från okända läsare får hon lite tröst i mörkret. Även systerdotterns bloggande får ganska stort utrymme i boken och det är tydligt att Janouch verkligen vill skildra ett modernt samhälle. Ibland känns hennes iver lite väl forcerad.

Jag tycker verkligen om relationsdelen av Systerskap. Inte bara relationen mellan Cecilia och John samt mellan Cecilia och barnen, utan också mellan Cecilia och kvinnorna runt henne. Barnmorskekollegorna, systrarna och modern. Boken beskrivs som en riktig girlpower-bok och att kvinnorna i boken stöttar varandra är både kul och viktigt. Helst hade jag sett att boken fokuserat på Cecilia och de viktiga relationerna med kvinnorna runt omkring.

Även historien om Cecilias systerdotter Alexandra, den framgångsrika modebloggerskan, och hennes vänner är läsvärd, men det blir ändå lite mycket på en gång. Visserligen syr Janouch ihop alla historier till slut, men jag tycker ändå att hon försökt få med lite väl många perspektiv i boken för att läsningen ska bli riktigt bra. Historierna om den försvunna bebisen och en födande fotbollsfrun hade jag helst varit utan helt. Egentligen är ingen av delarna dålig , men det blir lite väl spretigt och jag föredrar mycket om lite istället för lite och mycket. Det är som om Janouch är så ivrig att beskriva de många olika fenomenen i vårt samhälle att hon inte riktigt har kontroll över historien. Janouch säger själv på Piratförlagets hemsida att Systerskap drog iväg med henne och ”tog en oväntad vändning som inte ens [hon] själv var riktigt beredd på”. Det märks tyvärr.

Det är svårt att skriva en relationsroman med thrillerinslag och jag tycker inte riktigt att det fungerar fullt ut. Systerskap är absolut ingen dålig bok. Det positiva är att den inte liknar någon annan bok jag läst, men det negativa är att det blir lite väl mycket extra allt. Trots allt är Janouch bok, som relationsroman betraktad, helt klart läsvärd. Jag läser gärna fler böcker om sympatiska Cecilia!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-09-09

Tusen gånger starkare av Christina Herrström

Eva — Sat, 04 Sep 2010 06:28:00 +0000

Tusen gånger starkare borde läsas av alla lärare! Åtminstone alla 6-9 lärare. Så bra bok! Och vilken bra bok att använda för att diskutera genusfrågor med eleverna. Hoppas att många ungdomar läser den och funderar över sin klass, sin roll i klassen och vad som är okej och inte. Vad det finns för lösningar och hur de vill att det ska se ut. Det skulle verkligen vara hur intressant som helst att få höra vad eleverna i t ex skolår 8 skulle resonera och tänka efter att ha läst boken. Synd att jag inte undervisar de äldre eleverna. Jag funderar också efter att ha läst boken på när det hela startar. När blir det killarna som tar mest plats? Hur kan det bli så?

Boken är skriven som att Signe 15 år berättar. Hon går i en klass där killarna tar plats. Klassen är uppdelade i de populära och de som inte är populära. Lärarna säger att tjejerna ska ta mer plats. Så börjar den nya tjejen Saga i klassen. Hon vänder upp och ner på allt.

Betyg: +4 av 5

-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Tusen gånger starkare
Författare: Christina Herrström
Antal sidor: 218
Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7001-625-7

Harry Potter och dödsrelikerna

Marita — Fri, 03 Sep 2010 20:01:00 +0000

Den sista boken om Harry Potter är spännande rakt igenom. Med sina trogna vänner Hermoine och Ron måste Harry förstöra horrkruxer och finna dödsreliker. Lord Vpldemort finns ständigt som ett hot och han har lyckats ta över ministreriet och hans kumpaner finns överallt.

Jag älskar Harry Potter och det känns bra att få ha läst alla böcker nu.

Betyg: 4

Sidor: 783

Rosa elefanter – Karin Brunk Holmqvist (CD)

Ango — Fri, 03 Sep 2010 17:36:00 +0000

"Magnetarmband och drömfångare kryddar den skånska myllan i Karin Brunk Holmqvists nya roman. Selma och Artur Jacobsson bor på en liten gård i Tommarp. De har några år kvar till sjuttio, och lever stillsamt med smågnabb som enda spänning i vardagen.

En dag börjar det lysa i Nils Bloms fönster, eller rättare sagt Nils Bloms dotter Disas fönster. Rökelse och drömfångare fyller det lilla huset, Disa har bestämt sig för att bosätta sig där permanent, eftersom hon fått elallergi. Selma och Artur har fått nya grannar längre upp på vägen också, Hernemos, som spelar hög religiös musik och har rest ett stort tält i sin trädgård.
Det blir en tid av oro för Selma och Artur, på ena sidan vägen frireligiösa tältmöten, och på den andra Disas trevliga men mycket new age-inspirerade sällskap. Efter diverse turer, komiska missförstånd och dramatiska spaningsuppdrag lägger sig lugnet över den skånska myllan. Och alla inblandade är lite klokare och har kommit ett steg längre i sina liv."

Det här är den senaste boken av Brunk Holmqvist, och man känner direkt igen hennes stil. Som vanligt handlar boken om äldre människor. Äldre lite udda människor. Den här gången är det ett par vi får följa. Paret är av samma karaktär som de andra äldre personerna vi fått följa i tidigare böcker.

Humorn och värmen är som vanligt det som genomsyrar handlingen, och jag gillar det här, precis som jag har gillat hennes tidigare böcker!

Betyg:

4 av 5

Bokfakta:

Författare: Karin Brunk Holmqvist

Förlag: Storyside AB

Uppläsare: Johan Rabeus

Utgivningsår: 2010-04-01

ISBN: 9789170365232

Våga inte sticka upp (eller ut för den delen)

enligt O — Thu, 02 Sep 2010 14:11:24 +0000

Olle ställde en fråga. Vi duktiga flickor räckte fromt upp våra händer och hoppades och fasade för att få svara, hoppades för att vi ville visa vad vi kunde, fasade för att vi visste att vi skulle bli härmade eller avbrutna eller inte ens hinna svara för att någon kille skulle överrösta oss.

Olle lät blicken glida förbi alla flickarmarna, som vanligt. Saga låg i sin bänk med utsträckta ben, vilande på sina hälar och räckte inte ens upp handen. Olle gav Ludde frågan.

Då gapade Saga det rätta svaret rakt ut, högt och ljudligt.

Välkommen till Grundskolans år nio där vissa regler gäller för killarna och andra för tjejerna. Där tjejerna snällt väntar på sin tur medan killarna skriker rakt ut. Där tjejerna stannar kvar och hjälper bildläraren Pia att städa både efter sig själva och efter klassens killar. Där det är viktigare för tjejerna att bli accepterade av killarna än att få bra betyg. Där tjejerna gömmer sig och killarna tar plats. In i denna värld kliver Saga som aldrig gått i en svensk skola och hon vill inte alls ställa upp på de här oskrivna reglerna. Hon tar plats och ber inte om ursäkt. Hon är tusen gånger starkare.

Just så, Tusen gånger starkare, heter ungdomsboken av Christina Herrström där vi får följa det osannolika spelet i en vanlig högstadieklass. En klass som en enda tjej vänder upp och ner. Lärarna, som först uppmuntrar henne att stötta de andra stackars tjejerna som inte vågar ta plats, blir ganska snart mer provocerade av henne än av någon annan, trots att hon gör samma saker som killarna. Hon anklagas för att uppvigla tjejerna och när inte bara killarna får ta så mycket plats de vill blir det totalt kaos. Med all önskvärd tydlighet visar Herrström att mycket i skolan bygger på att tjejer och killar tar olika roller. Överdrivet? Möjligen övertydligt, men helt klart inte påhittat. Tyvärr.

Den som berättar historien är Signe, den i klassen som egentligen har bäst betyg, men som sällan får beröm och som aldrig vågar ta plats. Hon vill vara mer som Saga och följer henne noga trots att hon inte alltid vågar visa det.

Alla som arbetar i skolan och alla som har en son eller dotter borde läsa den här boken. Jag har som mål att låta mina elever läsa om inte hela, så i alla fall väl valda delar av den. För den som inte orkar läsa alls kommer snart filmen och med det manuset har den alla förutsättningar att bli en kanonfilm. Hoppas bara att de hittat en riktigt bra tjej som spelar Saga. Vilken drömroll! Ett år till får man dock ge sig till tåls.

Snudd på en femma för Tusen gånger starkare men den är lite för övertydlig för att få full pott. Klart läsvärd är den dock!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-09-30

Då filmatiseringen av boken snart har premiär passar det bra med en repris.

När vi försvann av Cylin Busby och John Busby

Eva — Wed, 01 Sep 2010 07:37:00 +0000

Den här boken är en sann berättelse. Den är mycket gripande, men man blir inte direkt på solskenshumör när man läser den. Fast jag tycker att trots att det är en dyster historia ska man läsa den. För den är mycket intressant.

Boken handlar om en polisman och hans dotter. Egentligen handlar den om hela familjen. men det är polismannen och hans dotter som turas om att berätta. Och ja, det är de två författarna som berättar sin historia. Polismannen John blir en dag beskjuten på väg till sitt jobb. Över en natt förändras livet för familjen. Cylin, då nio år, får hela sin tillvaro omkullkastad. Hon kan inte längre gå ut och leka som vanligt. Hon har poliseskort till skolan. Hon förlorar de flesta av sina vänner. Hennes pappa, som hon kände honom, är borta. Det handlar helt enkelt om hur hennes familj, som den var då, försvann.

Boken klassas som ungdomsbok, men jag tycker att den minst lika gärna kan läsas av vuxna.

Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: När vi försvann
Författare: Cylin Busby och John Busby
Antal sidor: 289
Förlag: rabén&sjögren
ISBN: 978-91-29-67120-9

Chinua Achebe: Allt går sönder

Maria — Wed, 01 Sep 2010 07:00:08 +0000

Okonkwo är en välbeställd bonde och en stor krigare – en av de främsta männen i sin by. Hans tillhör ogbifolket och bor i Umuofia, ett land bestående av nio byar. När en tragedi tvingar Okonkwo i landsflykt lever han för den dag han kan återvända till hembyn och på nytt bygga upp sitt anseende. Men förändringens vind blåser över Afrika och en dag kommer de första missionärerna.

Chinua Achebes debutroman Allt går sönder från 1958 är en historisk roman och en klassiker. Den beskriver en grupp människor tillhörande Igbo-folket i Nigeria, deras sätt att leva och resonera och deras första möte med kolonialismen. Årtal nämns inte i boken men så vitt jag kan förstå utspelas handlingen i slutet av 1800-talet eller i början av 1900-talet.

Det jag tycker bäst om med den här boken är Achebes neutrala tonläge. Han romantiserar inte. Inte heller fördömer han. Med lågmält och neutralt tonläge berättar han rakt upp och ner sin historia. Slutsatserna får läsaren själv dra.

Historien han berättar är mångfacetterad, nyanserad. Huvudpersonen Okonkwo är en intressant person. En utåt sett hård man som gärna döljer sina känslor. Ofta alltför upptagen av att oroa sig för sitt anseende och sin ställning för att kunna uppskatta nuet. Achebe berättar Okonkwos personliga historia, anledningen till de mindre sympatiska delarna av hans karaktär.

Lika nyanserad är beskrivningen av det samhälle Okonkwo lever i. Det är ett samhälle där individen är strikt underordnat kollektivet. Där seder och bruk är av största betydelse, något som innebär trygghet men som också får tragiska konsekvenser. Lika tragiska konsekvenser får de kristna missionärernas ankomst. Jag får se början på en process som leder till att en värld slås sönder.

Ämnet för boken är mycket intressant och får mig att fundera. Därför var det en oväntad bonus att boken avslutas med essän Igbofolkets kultur och historia. Den är skriven av professor Don C. Ohadike, själv igbo.

Bokens enda svaga punkt är språket. Det är bra, ett fullgott hantverk, men kanske lite fantasilöst. Jag tycker visserligen om Achebes nedtonade sätt att skriva. Men ibland saknar jag den magi som kan finnas i en del författares sätt att hantera orden. Samtidigt är jag nyfiken på hur Achebes språk har utvecklats i hans senare romaner.

Achebes roman gav mig mersmak. Jag har hittat två till romaner av honom som har översatts till svenska, En folkets man och Termitstackarna på savannen. Dessutom finns böckerna på engelska.

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utgiven september 2007
Sidantal: 317
ISBN 9789185133758

Betyg: 4 out of 5 stars

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Kriget är slut av Morgan Alling

boktoka — Wed, 01 Sep 2010 04:01:26 +0000

Jag har nog mest tyckt att den där Morgan Alling verkar vara en ganska jobbig snubbe. Uppmärksamhetskrävande och clownig. När jag sen såg att han skulle komma med boken Kriget är slut om sin uppväxt och när han var allvarlig och riktigt vacker på omslaget, så tänkte jag att jag dömt hunden efter håren men att här uppenbarligen fanns en annan sida av Morgan Alling. Andra sidor är jag alltid nyfiken på.

När boken börjar får man möta Morgan och hans lillebror Stefan när det är cirka fyra och två år gamla. De bor hos sin mamma, men det gör inte deras fyra äldre halvsyskon. Mamman försöker att få ordning på sitt liv men alkoholen och de gamla vännerna gör det inte lätt. Det är fylleslag i deras lägenhet samtidigt som barnen försöker sova, det är misshandel och polisingripanden och en styvpappa som slår och är som allra bäst när han sitter inne en vända.

Sen åker mamman in på avgiftning och barnen hamnar återigen en vända på barnhem. Men när mammen kommer för att hämta barnen ordnas raskt ett fosterhem åt dem, långt bort så att hon inte ska kunna åka dit och hämta dem. Det är det första i en rad olika fosterhem som möjligen är nyktrare än Morgans mamma, men som sannerligen har andra problem.

Det gör så ont i hjärtat att läsa om barn som far illa och det är mig obegripligt att de här familjerna som Morgan och hans bror hamnade i, kunnat bli godkända för att ta emot fosterbarn. Eller kanske snarare: är familjer med egna problem överrepresenterade som fosterfamiljer? Jag önskade ju och hoppades hela tiden att de skulle komma till en familj som förstod och som gav barnen kärlek. Och där de kunde stanna.

Allings berättelse är öppenhjärtig och grep mig. Möjligen kändes de återskapade dialogerna inte så trovärdiga, men det är jag beredd att ha överseende med. Här är det inte den litterära formen som är i fokus utan innehållet. Språket ska inte störa och det gör det oftast inte.

Det är ju omöjligt att recensera en människas liv, men det är upplyftande och skönt att läsa att Alling verkat funnit ro med sin bakgrund och med de relationer med sin biologiska familj som han har. Det är en fin bok som absolut är läsvärd. Inte bara som skådespelaren Morgan Allings berättelse om sin barndom, utan som ett exempel på hur det kan vara att växa upp i bakgårdarnas Sverige. Och det kan vi inte få för många vittnesmål om.

En fin berättelse således, som trots sitt mörker även innehåller hopp, om och om igen. Och det är ovanligt och fint.

330 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010

Forum gav ut den.

Fjäril av Sonya Hartnett

Eva — Tue, 31 Aug 2010 07:36:00 +0000

Den här boken skulle jag ha träffats och bokcirklat kring. Men oturligt nog blev jag sjuk och kunde inte (trots att jag uppbåde all kraft jag hade) ta mig iväg och prata om den. Snyft! I alla fall så har jag en del tankar kring den. Jag förstår att författarinnan blev en Alma-pristagare. Boken handlar om Plum, som är tonåring. Plum har svårt att hitta riktiga vänner. Hon är med i ett gäng med tjejer, men känner sig utanför och ibland mycket sårad av vad tjejerna säger och gör. Plötsligt så finns grannfrun där och lovar att hjälpa henne. Hon ska alltid vara hennes vän. Eller?

Den är absolut en fängslande bok. Det är svårt att släppa taget om den. Kanske beror det på att det är en sådan mörk historia. Den ligger under ytan och skaver. Nu när jag läst boken har jag svårt att glömma den. Och slutet... ja, slutet ger hundratals frågor.

Betyg: +4 av 5

-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-

Titel: Fjäril
Författare: Sonya Hartnett
Antal sidor: 208
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 978-91-638-6488-9

En lysande historia

enligt O — Mon, 30 Aug 2010 21:20:31 +0000

Jag tycker om de flesta av Nick Hornbys böcker. Bäst är nog fortfarande High Fidelity som är perfekt för en listnörd som jag, men tätt därefter kommer A long way down. Nya boken Juliet, naked handlar liksom High Fidelity om en man som är sjukligt besatt av musik. Inte musik i allmänhet, utan bara musiken av den gamla stjärnan Tucker Crowe som slutade spela 20 år tidigare efter ett ökänt toalettbesök. Just vad som hände på den här toaletten funderar Crowes fans mycket över. Duncan, Tucker Crowes största fan, besöker till och med toaletten (och alla andra platser i USA som sångaren har någon anknytning till) under sin semester. Med på resan finns flickvännen sedan 15 år, Annie, som kanske inte riktigt delar Duncans fixering vid den numera bortglömda stjärnan.

Duncans och Annies förhållande tar slut när de kommer hem. Efter ett gräl om huruvida den nyutgivna ”nakna” versionen av Tuckers mest kända skiva är fantastisk eller kass hoppar Duncan i säng med en ung kollega. Annie bestämmer sig för att såga skivan, Juliet, naked på hemsidan om Tucker Crowe som Duncan driver. Duncan blir arg, men andra läsare uppskattar Annies recension. En dag får hon ett mail av någon som påstår sig vara Tucker Crowe.

Det här är en helt fantastiskt rolig historia. Annie är en huvudperson som är både sympatisk och samtidigt lite tragisk. Hon försöker på alla sätt vinna tillbaka de femton år av sitt liv som hon tycker sig ha slösat bort med Duncan. Ödets ironi gör att mannen som förstörde deras förhållande också kommer att spela en stor roll i hennes nya liv. Det här är Nick Hornby när han är som bäst. Snudd på en femma i betyg.

Originalinlägget publicerades 2009-12-11 av Lilla O

Den 1 september kommer boken på svenska utgiven av Forum förlag och den finns också i engelsk pocket.

Fjäril av Sonya Hartnett

boktoka — Mon, 30 Aug 2010 18:46:47 +0000

Som helt vanligt boknörd tänkte jag som de flesta andra boknördar att den där Sonya Hartnett som fick Alma-priset 2008, borde man ju ta och läsa. Men sen hörde och läste jag att det skulle vara tungt och dystert och då blev den bok jag hade av henne, Fjäril, liggande. Därför kändes det väldigt bra att min nya läsecirkel med fokus på ungdomsböcker skulle börja med just Sonya Hartnetts Fjäril.

Fjäril kretsar kring Plum, 13 år snart 14, och de människor hon har närmast omkring sig och då framför allt hennes två äldre bröder Justin och Cydar och grannfrun Maureen. Plum är en ganska olycklig tjej som håller på att bli vuxen. Hon tycker att hon är tjock och hon gör allt hon kan för att passa in i tjejgänget i skolan, som hon känner att egentligen inte tycker om henne men som hon får vara med ändå. Men kanske som på nåder och med vissa villkor.

När grannfrun Maureen en dag frågar Plum om hon inte vill komma på sonens födelsedagskalas börjar något nytt. Något bra tror Plum. Maureen i sin perfekta kropp, i sitt perfekta hem, i sitt perfekta liv ska vara hennes förebild. Men saker är sällan så bra som de ser ut. Och när tjejgängets behandling av Plum blir än värre hade hon verkligen behövt Maureen.

För att börja med en sammanfattning kan man säga att Fjäril inte är någon snäll bok. Det går från dåligt till sämre och goda förebilder och något så fint som ”ett stöd i vardagen” är bara att glömma. Människorna i Fjäril är av kött och blod och har sannerligen sina egna problem att brottas med, vilket spiller ut över Plum. Det kan tyckas deprimerande och tungt och det är det väl förvisso, men kanske mest för att det skildrar en mindre okomplicerad verklighet än man är van vid i ungdomsböcker. Eller kanske för att Hartnett låter vuxentillvarons svårigheter och ångest vara lika tydlig, om inte än mer framträdande, än den 13-åriga Plums. Och det skapar en hopplöshet. Det blir inte bättre att bli vuxen, det blir bara ångest och rädsla för andra saker än när man är ung.

Samtidigt måste jag säga att jag så här efteråt uppskattar att även de vuxna har problem och att de är djupgående och existentiella. Det är trovärdigt, snyggt och så deprimerande realistiskt. När jag var mitt i läsningen däremot så önskade jag att dessa vuxna skulle låta sina problem vara, och istället fokusera på att stötta Plum. Men nu blev det mer som i verkligheten. De vuxnas problem spiller över till tonåringens problem och gör dem än värre. Inte roligt att läsa, men absolut realism.

Men det är ju ur ett vuxenperspektiv. Egentligen är mitt stora huvudbry med Hartnett vem hon egentligen skriver för. Plum är 13 år när boken börjar. Vilken åldersgrupp läser om 13-åringar? Min gissning är 10-13-åringar. Man läser inte om en 13-åring när man själv är 16. Men boken är klassad som ”unga vuxna”, vilket jag tolkar som 15+ eller till och med 18+. Det känns också riktigt med tanke på bokens språk och innehåll. Men jag tror att man hamnar fel med målgruppen ändå just med tanke på Plums egen ålder.

För att då nämna språket. ”Avskalat” stod det på Bonnier Carlsens hemsida. Jag vet inte om jag håller med om det. Jag skulle snarare kalla det snårigt och onödigt krångligt. Uttryck som ”possessiv vrede” är väl hyfsat roligt och tillgängligt för en vuxen som är lite insatt i grammatik, men kanske lite väl obegripligt för en tonåring, eller? Och att vara ”medeltida av svett” fattar jag inte alls, vuxen eller ej. Så uppenbara konstigheter kan inte vara översättningsproblem, men uttrycket ”Nog att jag gör!” lyckas jag inte få till någon grammatisk begriplighet i. Är det ett medhåll eller mothugg?

I vissa fall kan ju ett konstigt eller tillkrånglat språk förklaras av att berättarrösten tillhör en av bokens karaktärer. Och förvisso är ju även berättarens röst sällan identisk med författarens, även om det, liksom i här i Fjäril, är en allvetande berättare i tredje person. Berättaren i Fjäril vet inte bara allt som Plum tänker, utan stiger även in i huvudet på hennes bröder och på Maureen. Och det är ju förstås en av de saker som gör att jag tycker att Fjäril får mer karaktär av vuxenbok än ungdomsbok.

Sen gör hon ett perspektivskifte vid ett tillfälle. Helt omotiverat och jättedumt. Hon skildrar för det mesta Plum inifrån. Man får först veta känsla och intention, sedan reaktion och handling. Men vid ett tillfälle (kanske finns det fler men jag reagerade på ett) står berättaren, och därmed även läsaren, plötsligt utanför Plum och får bara veta hennes reaktioner. Att bryta överenskommelsen med läsaren på det viset är något som stör mig enormt. Inte bra.

Annars är det här en grymt bra vuxenbok. Läs den!

208 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010
Utgivningsår Australien: 2009
Originaltitel: Butterfly
Översättning: Helena Ridelberg

Andra i läsecirkeln: Boktokig var tyvärr sjuk och kunde inte komma,

Andra om samma: Matilda på Matildas läshörna älskar den (och det är jätteintressant för hon borde ju vara tänkt målgrupp! Gilla!), Vicky på Sex böcker och en film skriver att den är obönhörlig, Elin på Bara Elin förstår inte varför Hartnett fick pris,

Bonnier Carlsen gav ut den.

Ps. Som av en lycklig slump visade det sig att jag var bekant med översättaren. Vilken intressant diskussion vi hade om språket, dess besvärligheter och översättarens uppdrag och relation till texten. Nu vill jag nästan läsa om, och då med Helena vid min sida. Istället får jag ta mig an en annan av Hartnetts böcker som Helena var vänlig nog att förse mig med. Lycka!