Läskigt läge

Läskigt Läge läste jag högt på kvällarna för min dotter som är 8 år. Och hon lyssnade knäpptyst hela tiden. Hon ville även att jag skulle läsa ut boken direkt eftersom den var spännande och hon ville gärna veta vad som hände på nästa sida. Direkt.

Serien Trio i Trubbel handlar om syskonen Oskar, Maja och Linus som hamnar i trubbel på olika sätt. I Läskigt läge så råkar de få syn på ett gammalt slott och de kan inte låta bli att gå dit. Trots att mamma sa att de inte fick. Och den ena leder till det andra.

Boken är rätt så läskig och är man 8 år så bör nog mamma eller pappa läsa boken högt, så att man kan få svar på sin frågor om spöken och annat hemskt. Min 8-åring älskade boken och jag tyckte också om den. Mycket för att den inte moraliserar och för att föräldrarna i den här boken inte är sådana som fäller moralkommentater om vad man bör eller inte får göra. Och varför. Utan saker bara händer här och det på ett kul sätt. Det är en riktigt fin knorr på slutet som både förvånade mig och barnen.

Vi kommer absolut att forsätta att läsa böckerna i serien ”Trio i Trubbel”

Fakta om boken;

utkommer; 9 september

Förlag; alfabeta

ISBN; 978-91-501-1216-0

Läs även andra bloggares åsikter om barnböcker, recension, böcker

Jag var lite osäkra på hur grabbarna O skulle ta emot Vem är död? då de börjat föredra kapitelböcker. Jag tror dock på att blanda och ge, ibland är det skönt med en kort bok också. Stina Wirséns böcker må vara korta, men de är definitivt inte innehållslösa. Med några få korta meningar och de underbara illustrationerna inbjuder hon till många, långa samtal.

Nu handlar det alltså om döden och döden fascinerar. Än så länge har bara väldigt gamla släktingar dött, men grabbarna O funderar mycket om var de är nu. När makens mormor dog för ett par år sedan tittade Storbror länge upp i himlen och försökte se henne. Nu funderar han mest över hur själen egentligen ser ut och vad som finns i den. Fågels farfar har dött och vi får följa med på begravning i kyrkan. Prästen pratar och pratar, fågels pappa gråter och fågel själv känner sig också väldigt ledsen. Lite lugnare blir han när mamma säger att farfar levt klart och att det är därför han dött.

Efter begravningen träffar fågelfamiljen nallen och nallens mormor. Fågel tycker att hon ser skruttig ut och undrar om hon ska dö snart, men mormor försäkrar att hon känner sig pigg och ska leva länge till. Det pratade vi mycket om, att det inte är alla som ser gamla ut som kommer att dö. Storebror är helt fixerad vid Michael Jackson och att han dog som är yngre än både mormor, farmor, morfar och farfar är ibland lite jobbigt.

Vem är död? är en trevlig bok även för dem som är över 3 år! En av favoriterna i serien faktiskt. Annars har Vem blöder? varit den största favoriten här hemma. Det är egentligen en ganska brutal historia om några djur om snickrar och skadar sig själva och varandra. När Lillebror var lite yngre brukade han läsa den för mig och levde sig verkligen in i allt som hände, det var så synd om katten som blöder “aj, aj, han äj så jessen” och om kanin som alla blir arga på “de vaj inte meninen”. Fantastiska bilder som man kan prata mycket kring och en bra historia.

Lillebror gillar också Vem är arg? där katten och nallen bråkar om vem som ska få leka med vad. En riktigt klockren dagishistoria. Själv gillar jag Vem bestämmer? där stora nallen försöker få lilla nallen att göra som stora nalle vill. Till slut tappar stora nallen tålamodet och skriker “dumma unge”. Så kan det bli ibland när man har bråttom. Slutet gott såklart, de blir vänner och badar och har kul innan de får springa iväg till dagis.

Vem är bäst? känns aktuell igen då det tävlas om allt här hemma. Katten och Nallen tävlar om vem som springer snabbast, slår bäst kullerbyttor och hoppar längst. Grabbarna O skrattar gott då Nallen ställer sig på Kattens svans när han ska hoppa och vi pratar mycket om hur man egentligen ska vara mot sin bror och sina kompisar.

Det här är våra favoriter av Stina Wirsén. Vilka är era?

• Bookmark on Delicious
• Digg this post
• Recommend on Facebook
• share via Reddit
• Share with Stumblers
• Tweet about it
• Subscribe to the comments on this post

Det enda felet med den här boken är att jag hade önskat mig en utgåva med kartongpärmar som tål att tuggas på. Jag måste köpa ett eget exemplar till lilasyster snart innan hon äter upp det vi har. Jag räknar nämligen med att stora tjejens exemplar skall hänga med in i skolåldern. Det är lagom text för nybörjarläsaren att stava sig igenom.

Karina Berg Johansson är aktuell med sin första ungdomsroman ”Synvilla” i september.

Hanna Jedvik är aktuell med ungdomsromanen ”snart är jag borta”

Mikaela Périer   är aktuell med Stora ordboken för små tungor

Ingela Jonasson  är aktuell med   Pyssla tillsammans

Jan Vierth, Anders Sparring och Pascale Vallin Johansson   är aktuella med Megavega & Supernova och mjölkmannen

En spännande höst på Raben & Sjögren för lässugna barn och ungdomar!

Läs även andra bloggares åsikter om barn och ungdomsböcker, barnböcker, ungdomsböcker, boktips, debutanter

Noah och bästa grejen,

Noah är en liten charmig kille som är hos dagmamma på dagarna.
Varje dag vill han visa de andra barnen någon rolig grej för att få allas uppmärksamhet.
Men de andra barnen har också saker att visa upp och då är inte Noah så intressant längre.
Han måste hitta den bästa grejen, den som överträffar allt annat.
Jakten är igång.
Till slut hittar han den – en skinande ny blank stekspade.
Men när han ska visa upp den visar det sig att den måste vara kvar hemma i diskmaskinen.
Noah har ingenting att visa den här dagen, eller…

En bok som tar upp små barns bekräftelsebehov och som visar att roligast har man om man kan dela med sig till andra.

En dag med Barbapapa,

Detta är en färgglad flikbok i kraftig kartong för de minsta barnen.

Här möter vi Barbapapa och Barbamama och deras sju barn.

• Barbaflink är en blå kille som gillar naturvetenskap.
• Barbazoo är en gul kille som gillar djur.
• Barbastark är en röd kille som är matglad och gillar sport.
• Barbalala är en grön tjej som gillar musik.
• Barbabok är en orange tjej som gillar böcker.
• Barbaskön är en svart pälsklädd kille som gillar konst.
• Barbafin är en lila tjej som gillar skönhet.

Från tidig morgon till läggdags får vi följa dem.

Barbafigurerna skapades på 70-talet i Frankrike, men är fortfarande populära.
Namnet Barbapapa är en omskrivning av barbe à papa som är franska för sockervadd (ordagrant: ”pappas skägg”).

Tänk då att få vara stor och reslig som ett träd och kunna se allt och nå allt. Tshepo, rådig som han är, besluter sig för att skrida till verket, han ska bli ett träd. Dynga och vatten är väl vad som får saker att växa. Vi får se den lilla pojken stå i en hög av skit med vattenslangen över huvudet.

I nästa ögonblick har det hänt. Vi kan se den randiga tröjan spänd över en reslig trädstam, men det visade sig inte vara så fantastiskt som Tshepo föreställt sig. När armarna är stela trädgrenar är det inte så lätt att nå någonting alls och myrorna kittlas blir det jobbigt.

Jag föll pladask för illustrationerna i den här boken. Bilden på första uppslaget som riktigt får det att kännas i kroppen hur den lilla pojken sträcker på sig för att nå och sedan den beslutsamheten i när han ska bli ett träd. Bedårande. Historien är kort och enkel, fantasifull med den enkla lärdomen att det gäller att tänka sig för innan, för önskningar kan faktiskt slå in. Här visar det sig vara en liten gul fågel som ställer till det. En liten men lycklig gul fågel.

Bokförlaget Trasten, som ger ut barn- och ungdomslitteratur från världens alla hörn, har givit ut Tshepo Mde är tillräckligt lång av Mhiobo Jadezweni och Hannah Morris.

Andra bloggar om: barnböcker

Bokförlaget Opal

Läs även andra bloggares åsikter om bokcirkel, böcker, sponsorer

Läs även andra bloggares åsikter om barnjuryn, romanpriset, sveriges radio, boktips, ungdomsböcker

Koltrasten Jack ifrån skogen ger sig iväg till havet och träffar fiskmåsen Jim. Natur i all ära, men även en koltrast kan få för sig att det skulle vara trevligt att se sig om i världen ibland. Jack vill se havet och hittar där en vän. För dem spelar det inte så stor roll att Jim är vit och fiskmås, medan Jack är svart och koltrast. Huvudsaken är att de är lyckliga.

Men, i måscommunityt skiter de andra måsarna i Jacks och Jims lycka. De kikar surt på den mörka främlingen från skogen och fryser ut såväl koltrasten som hans fiskmåsvän.

Kitty Crowthers Min vän Jim är en berättelse om rädsla och fientlighet mot det nya och okända. Här får litteraturen slutligen fungera som en brygga. Litteratur och kunskap motverkar trångsynthet och skapar gemenskap och samhörighet över gränser. Det låter klyschigt men är själva poängen. Jag gillar relationen mellan Jim och Jack, hur de står upp för sin vänskap och att de är så där härligt omacho.

Det har blivit mycket Kitty Crowther i sommar. Jag tror faktiskt vi har tagit del av allt som utgivits på svenska hittills, men visst måste det väl komma mer nu efter Alma-priset och allt? I vilket fall har det fallit i alla fall mig på läppen, mycket passande läsning så här års, väldigt feelgoodigt och varmt.

Andra bloggar om: Alma, barnböcker, bilderböcker, Kitty Crowther