I Bang om Bang får Barbro Alving själv, främst genom sin dagbok och avsända brev, själv berätta om sig och sin karriär. En evig slitning mellan den oerhörda rastlösheten och prestationsångesten uppdagas, så även en dragning mot ett destruktivt leverne. Den berömda kicken, att alltid vara där det händer, känna kravet att leva upp till epitetet ”stjärnreporter”, att alltid säga ja, ja, ja och hamra text; bang, bang, bang. Det är Barbro Alvings lott. Inte konstigt att inbördeskrig och baksmälla drabbar henne då och då. Något som gestaltas bra och tydligt i Bang om Bang. Efter att med lugn blick sett bomber och granater och inmundigat för mycket sherry i Madrid 1936 kommer hon till Paris:

Jag fick ett snyggt nervsammanbrott en dag, har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Grät som en idiot, kunde inte tänka, du vet, så där så man håller om huvet och tror man ska bli tokig. Måste ändå skriva hela tiden, det hela var inte vettigt.

Nervositeten och rädslan är en mänsklig reaktion. Ett avslöjande som väcker empati och förmänskligar. Något jag ofta saknat i andra självbiografiska verk av kända journalister, till exempel hos den legendariska Ryszard Kapuściński.

Genom Bangs brev får man dessutom en inblick i hur jounalistiskt arbete kunde te sig på 30-, 40- och 50-talet. Bilden är inte alls de öppna kontorslandskap med ”news deskar” och automatiska kaffemaskiner som finns idag. Nej, den tid då Alving verkar i tycks innehålla betydligt mycket mer inrökta kontorsrum, trycksvärta, ölflaskor, skrivmaskinsknatter och spring upp och ned för trapphus och portar. Hela den tekniska utvecklingen är något att fascineras och kanske förskräckas över. För vem vill inte ha en anställd tecknare som går runt med bläckfärgade fingrar på sin redaktion. Eller få handskrivna lappar istället för elektroniska snabbmeddelanden?

Hundra år efter att Bang föddes har hennes Bang-barn fått boken om henne utgiven. En dotter som redaktör väcker vissa frågor om urvalet och objektiviteten. Vinsten är en värme och personlighet, kanske främst då i Bangs brev till sin älskade avkomma.

Slutligen har Bang om Bang många andra förtjänster. Den rekommenderas inte bara till den medieintresserade utan till alla som vill läsa en god stilist och brevskrivare, alltid med ett stänk av ironi och bitsk humor. Är du dessutom feminist är den en självklarhet. Bang har trots allt gett namn åt en tidskrift.

Similar Posts:

• Att skilja på sport och politik
• Konsten att splittra ett folk
• Krig Krig Krig och Fotbollskrig
• Den digitala bildrevolutionen är över oss!
• Övergripande bok om förlag

»...ein Mensch, wie er sein soll: das klingt uns so abgeschmackt wie: 'ein Baum, wie er sein soll'«

»...en människa, som hon skall vara: det klingar för oss lika osmakligt som 'ett träd, som det skall vara'«

Jag brukar klaga på kokböcker. Jag tycker om att prova nya recept, men jag tycker att listorna över ingredienserna i traditionella kokböcker brukar vara så långa och instruktionerna så omständliga. Med de korta listorna över ingredienser och superenkla instruktionerna i ”Vegetarisk husmanskost” skulle man kanske kunna tro att jag vore nöjd, men vi kanske kan konstatera att lagom är bäst. Jag har helt enkelt inte hittat min favorit bland kokböckerna. Tills vidare fortsätter jag att leta hos Taffel när jag vill prova någonting nytt.

Ibland är det en god idé att stanna upp, ta en paus och fundera  kring meningen med livet. Jag har tillbringat dagen med de människor som ger mitt liv mening. Jag har bland annat träffat  mina  föräldrar  av vilka jag fick boken ovan.

I stället för att köpa e-böcker som är alldeles för dyra kan man ju låna. Bara ett krux – biblioteken får betala 20kr per lån till förlagen. Så man får gå en dust med sitt samvete först. Vad kostar ett lån av en vanlig bok?  (Alltså rörlig kostnad.) – Det kanske inte är något guldkorn när allt kommer omkring.

Den amerikanska studentföreningen Phi Beta Kappa Society ger ut en tidskrift full av lagom svårsmält lärdom. (Nå – en del går väl över min horisont, men en underhållande artikel om Petrarca som bokresenär gick det att hitta.)

Kul! Oväntade ibland halsbrytande ”lookalikes”.

Den så flitiga Svenska Akademien ger ut klassiker – bara att ladda ner i pdf-format. Mycket välgjorda utgåvor, naturligtvis. De kan okså köpas i pappersformat!

Uppdatering – får jag lägga till ett nyupptäckt guldkorn – SR:s romanpris! Det är mycket intressant att lyssna till juryns diskussion av de nominerade böckerna. Kan laddas ner och lyssnas på när man vill.

Liten fin film av Dave McKean, musik med Django Reinhardt

Fram till den 15 mars så får du hålla till godo med ett litet smakprov här. Och inom en vecka kommer en recension på min blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Den stulna romanen av Nawal El Saadawi, bok, böcker, boktips